När jag vaknade imorse var jag så pirrig av två känslor..Att äntligen få träffa Dig.. Saknat såå mycket..men oxå av känslan att vi inte kommer ses mer... Den känslan stoppade jag ner , långt ner i magen...

Dagen gick långsamt och till slut kom tidpunkten för vårt möte....
Så nervös och ångestladdande.

Där stod Du.. Tack för att Du kom. Så glad och lycklig för det.
Tårar åt båda håll, tsms o så men så skönt att vi fick träffas.
Vi fick skratta lite oxå mellan våra samtal.. Ett bevis på något fint, respektfullt..

Förstå kommer jag inte att göra.. Det förstår du nog. Jag skulle inte kunna leva med någon som inte jag älskar..
Jag vill känna o ge kärlek...

Stora ord att älska någon, men så är det för mig med dig.. <3
Helt galet hur man slumpmässigt kan träffa någon och känna denna känsla och så underbart i hjärtat...

Mitt hjärta är hos Dig o jag tänker ta en dag i taget och leva på hoppet och min känsla....

Tack för att vi fick denna tid idag...

<3 Kram