Brevet kom.. Ett svar jag hade velat ha redan förra veckan. Första tanken var: om Du redan var klar med ditt val, varför var det så svårt att svara på mitt första meddelande.. Den är svår att förstå...Pinan blev liksom längre...

Ditt val kommer jag inte att förstå.. Kanske finns det mer bakom detta val, vad vet jag.
Tanken har om o om igen slagit mig att du offrar dig själv.. Tacksamhet o godhet, dina ord..

Hoppas jag känner/känt fel...
Livet är för kort för det.

Ska Du kunna återskapa din självrespekt hoppas jag att du är ärlig mot dig själv o A och berättar om allt vi gjort o varit och som vi haft och dina tankar och känslor.. Annars får du bära på en stor lögn resten av ert liv...
Karma, det vänder tillbaks...


Hjärtat är kvar..Då, nu o lång tid framöver ...
Inget man suddar bort så där...

Det får ta den tid det tar..

Kram